Livsspelet spelas i romanen i första hand individuellt och i andra hand globalt. Spelare laddar upp delar av sitt spel till ett globalt, digitalt nätverk som i sin tur matchar behov mot resurser. Det kan ske fysiskt eller digitalt, beroende på arten av vara eller tjänst som ska matchas. Så gott som alla människor har något som någon annan kan ha nytta av. (Till och med en medvetslös person har något att ge, vilket kommer att visas i romanen.) Allt eftersom människor upptäcker sina tillgångar, även sådant som inledningsvis kanske inte verkar vara värdefullt, så växer möjligheterna att vara till nytta — på sina egna villkor — och att få tillgång till sådant man behöver.

När självkännedomen ökar blir spelarna mer medvetna om sin omgivning och om hur beroende de är av samspelet med den för att få sina grundläggande behov tillgodosedda. Klimatkrisen gör dessa beroenden allt svårare att bortse från. Samtidigt strömmar allt fler tillgångar och resurser över nationella gränser till de platser där de mest behövs. Till slut får tanken att problemen inte längre kan hanteras av enskilda nationer, allt större stöd. Man har prövat med informationskampanjer och motivationsökande åtgärder utan att problemen har minskat — snarare har de ökat. Idéen om att inrätta ett globalt, överstatligt styre med den enda uppgiften att stifta lagar som ska gynna en återhämtning av klimatet blir på sikt förverkligad. Straffen för att begå handlingar som kan försämra klimatet blir höga, medan belöningar väntar dem som beter sig på sätt som kan bromsa klimatförstörelsen och gynna återhämtningen.
Genom sitt eget arbete med Livsspelet blir allt fler människor medvetna om risken med att låta självhävdande delpersonligheter styra, vilket också gör insikten om att ”makt korrumperar” allt mer allmän. För att undvika att de som sitter i det överstatliga styret för klimatets återhämtning utnyttjar sin maktposition för att vinna egna fördelar, instiftas regler som bland annat går ut på att personerna bara får sitta i styret en viss period, samt att de får hjälp utifrån med att spela sina livsspel och upptäcka egna delpersonligheter som kan manipulera och korrumpera dem själva och omgivningen.

Med denna utveckling följer ett skifte i värderingar. Tidigare värderingar, som premierade konkurrens, individuell framgång, ekonomisk tillväxt och materiell ackumulation även när de långsiktiga konsekvenserna hamnade i bakgrunden, anses nu omoderna och faktiskt farliga. Att visa omsorg och analysera även långsiktiga konsekvenser av sina handlingar medför status och uppskattning.
Detta leder på sikt till att utsläppen minskar. Ekosystem börjar återhämta sig. Människor räddas. Det överstatliga organet åstadkommer sådant nationalstaterna misslyckades med.

Dock kommer även detta att leda till problem längre fram i romanen. Även om ”goda” värderingar premieras leder det till att människor som inte vill eller kan leva upp till dessa ideal betraktas med ogillande. Dömande och uteslutning medför — oavsett på vilka grunder det sker — att man skapar motstånd och på sikt fiender. Splittring och motstånd går inte att undvika genom att ge människor olika stort värde.