När tog du senast en paus? En riktig paus. En stund då du släppte taget om allt: plikter, bekymmer, problem som ska lösas, organisationen och administrationen av din vardag.
Att lägga sig på rygg, bildligt eller bokstavligt talat. Släppa allt. Andas. Lyssna. Känna efter.
För ett ögonblick vara fri.
Inte ta en paus för att snart kunna prestera bättre. Inte vila för att samla kraft till nästa uppgift. Inte använda stunden till att planera, utvärdera eller förbättra sig själv.
Bara låta allting vara som det är.
Kanske märker man då sådant som annars drunknar i tankarnas ständiga brus. Ett ljud. En kropp som andas. En vind mot huden. En känsla som inte behöver förklaras eller förändras.
Och sedan återvänder man.
Till kalendern, besluten, problemen och allt det vanliga tänkandet. Kanske är ingenting löst. Kanske ser världen precis likadan ut.
Men under ett ögonblick var man inte den som skulle ordna allting.
Man var bara levande. Tillsammans med sig själv.
När gav du dig själv en sådan paus senast?