Har du någon livsdröm? Om boende, relationer, karriär, sysselsättning?
Människor har olika sätt att hantera drömmar. I Livsspelet blir de skimrande mål att uppnå, på en resa fylld med utmaningar men också belöningar.
Jag har alltid haft en dröm om att få arbeta med något jag ”brinner” för. Att kunna tjäna mitt levebröd på det sättet. Att få använda just mina egenskaper och kunskaper till något som ger mig energi och kraft, i stället för att ta energi och kraft. Periodvis har det känts som om jag hittade det, eller var något på spåret. Men sedan visade det sig att ”nej, det var inte det här”.
Det vackra och underbara är ibland för ömtåligt för att ställas på bordet bland alla saker man gör som man tycker att man måste göra men egentligen inte vill. Då gömmer psyket undan det till en skyddad hörna. Ibland glömmer vi bort livsdrömmen, eller låter aktivt bli att minnas den. Det kan kännas som om avståndet mellan nuet och drömmen är så stort att det gör ont.
Men det gör inget. Drömmen är skyddad i sin dolda vrå av psyket. Den glittrar och glimmar, lika vackert som den alltid gjort – precis som solen lyser även när det är mulet, även om det är svårt att tro på det när molntäcket aldrig tycks lätta.
I sådana stunder behöver man inte oroa sig för att drömmen är borta för alltid. ”Det är okey.” Drömmen lever och mår bra, precis som att solen finns även när du inte ser den. Om drömmen ger sig till känna behöver du inte skjuta undan den för att den är orealistisk. Njut av dess kraft och skönhet. Låt den ge dig glädje och näring. Om det behövs, lägg sedan tillbaka den i sitt skyddade gömställe.
Man kan ge upp och acceptera sakernas tillstånd, men det kommer tillfällen när kraften rinner till igen. Uppgivandet behöver inte vara ett livslångt tillstånd, det är bara en delpersonlighet som försöker skydda dig från besvikelser.
Jag har äntligen hittat ”min grej”. Jag vet vad jag vill ägna återstoden av min tid till. Det var tur att jag inte visste hur många år det skulle dröja. Jag är inte framme vid målet än, men jag kan ändå se hur tiden som gått inte har varit förgäves.
Hur vägen än tycktes slingra sig hit och dit, i många kurvor och krokar och ibland tillbaka mot där jag redan varit, så visade det sig i efterhand att erfarenheterna gav mig den verktygslåda jag behöver för att åtminstone inne i huvudet kunna se, och tro på, att livsdrömmen kan förverkligas och ta konkreta steg för att det ska ske. Det gör jag nu, och jag tror (tillräckligt ofta) på att solen finns, även när molnen skymmer den.