Livsspelet marknadsförs i romanen i första hand som underhållande dator- och mobilspel, anpassade till kulturen i det land där de lanseras, men alla med samma syfte: Att i spelformat hjälpa människor att utforska vilka de är och vilka behov som över tid visar sig vara viktigast för dem. Hypotesen är att många av samhällets kontrollfunktioner visserligen tjänar till att upprätthålla just det samhällets struktur, men med det inte nödvändigtvis gynnar individers utforskande av egna behov. I stället försöker människor hitta sätt att tillgodose behoven på sätt som accepteras av samhället de lever i, vilket kan leda till att de utvecklar strategier som med tiden kommer i konflikt med sådant de själva upplever som viktigt.
I Livsspelet utforskas individuella behov, men också olika sätt att uppnå dem så väl i spelet som i verkligheten. Via ”förändringsresor” som spelaren gör utvärderas resultaten. Genom att lära känna de ”delpersonligheter” som styr ens tillvaro och vilka konsekvenser det får, motiveras människor att vid behov pröva nya strategier. Det kan leda till insikt om att man behöver utveckla andra sidor av sig själv än de som hittills har dominerat. Bland annat upptäcker människor i allt högre grad att många av deras behov lättare kan tillgodoses i samverkan med andra människor och med respekt för de ekologiska sammanhang som de själva är en del av. Det gäller inte bara förhållningssättet till människor utan också till jordens resurser och tillgångar.
Syftet med Livsspelet är i romanen inte att människor ska hitta de rätta svaren, utan att de ska bli bättre på att lära av sina egna erfarenheter. Rätta svar kan vara fel i ett annat sammanhang. Och när omvärlden förändras behöver människan hitta nya sätt att förhålla sig till den — vilket i sin tur väcker en ny konflikt: den mellan dem som ser stabilitet som samhällets viktigaste värde och dem som menar att även de bästa lösningar måste förändras när världen förändras.