Hur känner du om du blir hånad? Det vill säga förlöjligad, nedvärderad, förminskad?
För de flesta individer reagerar psyket genom att gå in i ”reptilhjärnan” där vi väljer mellan kamp, flykt eller ”spela död”.
Hån är ett hot mot överlevnaden. Att bli hånad kan leda till degradering i gruppen och i värsta fall uteslutning, vilket i människans tidiga historia ledde till en snabb död och i vår moderna tid till en långsam död.
Vi lever i en tid där vi blir hyllade när vi hånar andra. Vi är ivriga att framstå som snabbtänkta, roliga, slagfärdiga — på någon annans bekostnad.
Priset för att håna andra är att man skapar fiender. Den som blir hånad vill slåss för sin psykiska överlevnad till varje pris. Att håna hela grupper skapar grupper av fiender som kämpar mot andra grupper. Ingen hämnd är kraftfull nog för den som känner sitt existensvärde ifrågasatt.
Att håna ”dåliga” människor gör dem inte bättre. (Är jag “bra”, när jag hånar?) Det kanske inte är möjligt att göra dem bättre, men det är definitivt ingen lösning att göra dem till fiender som slåss för sitt människovärde. Ge dem hellre människovärde innan de känner sig tvingade att slåss för det.