Motivation kan vara något ömtåligt, likt en ljuslåga som slocknar av en tillfällig vindpust. Om vi råkar ut för bakslag finns det delpersonligheter som villigt träder in och vill avråda oss från vidare försök till förändring: ”Det var inte meningen att det skulle hända”, ”Det kommer ändå inte att fungera”, Det här är inte för mig”. Allt för att spara oss från besvikelser och misslyckanden.
I fängelset tillämpade vi regelmässigt MI (Motivational Interviewing”) med de intagna för att stärka deras tro på sig själva och sina resurser. Men när de gjorde misstag, som att inleda slagsmål, smuggla in droger eller bli ertappade med att missbruka, kunde allt motivationsarbete vara som bortblåst. Personal som träffade den intagne beklagade deras misstag och till och med visade besvikelse, och den intagne själv skämdes och förstod ingenting: ”Jag var ju på rätt väg, vad var det som hände?”
Det var så Livsspelet skapades, som ett komplement till det vanliga motivationsarbetet, för att visa ett nytt synsätt: ”Hurra, du hade kursen inställd på rätt mål men trillade av banan. Något inuti dig själv fick dig att bete dig så här. Om vi kan hitta vad, och vad den delen av dig har för mål, så kommer du att gå starkare ur det här.” Det handlar om att få en logisk förklaring till misstaget vi gjorde, en som vi kan acceptera och inte känna skam för. Allt har en förklaring, och vi hittar den om vi kan lyssna utan värderingar.
Alla gör misstag. Genom att utforska våra delpersonligheter och upptäcka vilka av dem som får oss att göra vad, så får vi ökad självkännedom och bättre kontroll. Den möjligheten aktualiseras varje gång vi gör ett misstag. Motgångar och misstag kan därmed vara större välsignelser än när allt går som planerat. För, om det för en gångs skull gör det, så beror det antingen på tur eller på de tidigare misstagen vi har gjort och lärt oss av.